Lättskrämd Diego

Igår red jag ut på Diego. Vi skrittade vägen ner till ängen. Bredvid vägen finns det så många farliga saker så ni kan inte ana. En stubbe... ett hus... en liten väg... en IKEA-påse... ett gruskorn... ja ni fattar. Det var bara till och sitta med ena handen i halsringen och försöka styra med den andra för att sitta kvar ;) Att det blåst rätt så mycket gjorde ju inte saken bättre.
Väl nere på ängen så jobbade vi först en bra stund i skritt mellan och runt alla fälttävlanshinder och körhinder. De var inte så farliga. Däremot hade de satt upp gröna avspärrningsband inför helgens nationella distansritt som går av stapeln på Johannesberg. De fladdrade och var därmed hästätande... Jag jobbade honom sen i trav och galopp på volter med fokus på att få med högerbogen i svängarna. Det gå inte jättebra just nu så det får vi jobba vidare med. Annars var han jättefin men lite hoppig. Vi tog ett par galopprepor tvärs över ängen också. Rätt så kontrollerat så här första gången men han var snäll så nästa gång kan vi nog våga dra på lite mer. Jag vet ju vad han skulle kunna hitta på där nere om jag inte passar honom ;)
Avslutade där nere med att hoppa ett par gånger upp för ett litet upphopp in i skogen. Det tyckte han var skoj. Sen joggade jag av honom och skrittade hem på lång tygel med ena handen i sadelvalvet och tyglarna i den andra så jag var beredd de få gångerna han kastade sig åt sidan. Det var en riktigt rolig ridtur :)

Fina hästen en solig vårdag (inte igår dock)

Don Diego på nya äventyr

Igår var vi på hoppträning på Västerögården på Rådmansö. Vilken otroligt bra träning det är för en "unghäst" att åka runt på olika platser och se världen :) I går fanns det massor att titta på. Barn som hoppade studsmatta, bänkar, hinderförråd, You name it :) Lille Diego blev även lite kär i en skäckponny som red i samma grupp som mig. Det var lite halvjobbigt när han sprang omkring och gnäggade och tittade åt fel håll mest hela tiden. När vi kom igång och hade ridit en stund så skärpte han sig dock och fokuserade på uppgiften! Han är verkligen cool så att han vet när det gäller och då bryr han sig inte om nåt annat än sina bommar och hinder! Lite som Ferdinand och blommorna :D
Vi började med att galoppera bommar på marken vilket var lite jobbigt och besvärligt. Särskilt i vänstervarvet där han har lite jobbigare att hålla ihop sig. Efter en stund när vi fick koll på alla delar och han fixade bommarna så var det som att polletten trillade ner och resten av träningen gick klockrent! Han jobbade i jättefin form i galoppen mellan hindren och var som vanligt rak och fin mot hindren och helt klar över vad som förväntades av honom. Han landade i rätt galopp nästan hela tiden men när han inte gör det så är jag lite seg på att sakta av och fatta ny galopp så då får jag lägga in en volt för att hinna med. Det ska vi träna på som attans nu. Måste bli snabbare på det och så småningom lära mig få honom att byta galopp på kommando! I övrigt var jag supernöjd med både träningen och mitt fina lilla Team ;) Agneta var också nöjd över vår insats! Vill ni se banan så kan ni kika in på Emelies blogg för hon har som vanligt ritat en fin banskiss!

Prinsen har verkligen utvecklats nåt enormt på de här månaderna och nu känner vi oss redo för tävlingsdebuten på söndag! Det blir en 90-klass hos Uppsala Ponnyklubb!

Pusskalas med matte! Sådär kul... :)

PW i kvällssolen

Nu är det dags att komma igång lite igen. Man kan väl inte skylla på förkylning och pollen hur länge som helst ..eller? :)

Jag tog min vanliga runda på 6,5 km med stavarna i högsta hugg och ljudboken i öronen. Det gick riktigt bra. Joggade tom en liten bit, får se hur benhinnorna känns i morrn =/

När jag kom in igen gjorde jag plankan och knäböj (squats) för att stabilisera upp lite daller ;)

Sedan stretchade jag ryggen ordentligt. Då brukar jag må som en prinsessa när jag går upp dan efter och inte känna mig stel som en gammal... ja nånting... :) På återseende!

 

 

Landningsövning

Lagom uttråkad innan ridpasset

Nu har såklart också Diego fått prova Micklemtränset. Jag red fram honom med det vanliga tredelade bettet. Han var lite seg och stel och ville inte riktigt som jag ville. Jag hade byggt upp en liten hoppövning för vi skulle träna på att landa i rätt galopp. Jag fick ett tips av Agneta på träningen sist. När jag travhoppat ett par ggr så hoppade jag av och byte bett till pelhamet som jag brukar hoppa honom på. Direkt blev han mer alert och då går allt mkt bätttre. Hoppade nu mina två små hinder som på en stor volt tillbaka för att det skulle vara naturligt att landa och fortsätta i rätt galopp. Ett innanför varje långsida. När jag kom i höger galopp på spåret hitåt så vände jag in och tog hindret tillbaka ut på spåret. Det gick ganska bra till en början men ganska snart tyckte han det var tråkigt och slutade bry sig. Då hoppade jag av och höjde upp dem till 80-90cm och då började det hända grejjer. Nu började han hoppa och jag kunde koncentrera mig på sprången och att landa i stigbyglarna och visa vägen redan över hindret och vips så blev det hur bra som helst :) Sötaste Diego! Jag var helt klart supernöjd!

Här en något suddig bild på hindrens placering

Lite trött efter att ha arbetat på ordentligt :)

PW med grannen

När jag kom hem från stallet i förmiddags så raggade jag upp Anna och så tog vi en PW i strålande sol och halv storm. Det kändes kanon att röra lite på fläsket! Dessutom så mycket trevligare att vara ute och gå när man har nån att prata med under tiden. Vi hoppas på att upprepa detta flera gånger under helgen :)

Jag la mig faktiskt på golvet när vi kom in och gjorde plankan en minut också.

Nöjd med mig själv!

 

 

Åsa vs Droppen

I morse gick jag upp tidigt och åkte till stallet. Det skulle vara kurs i ridhuset kl halvtio så jag ville hinna rida Droppen innan. När jag kom vid strax innan åtta stod de och åt hö och hade inte fått sin morgonhavre ännu. Jag gjorde i ordning Droppen och tog in henne i ridhuset i alla fall. Hon fick äta frukost sen. Trimmning måste prioriteras :) Måste bara säga också att när jag åkte från stallet kl 11 så hade kursen i ridhuset fortfarande inte börjat... Lite störigt... Varför gick jag egentligen upp kl sju?!?

Till att börja med var fröken långhårig utrustad med ett helt vanligt tre-delat bett på finaste tränset.

(Onödigt vetande: Fendi, som Lisen Bratt Fredriksson nyligen sålt till Meredith Michaels Beerbaum tävlas på ett likadant träns :) )

 

Hon var helt okej i skritten. Jag fick igenom ställningen åt båda hållen och hon flyttade sig snällt för skänkeln. När jag började trava började hon protestera. Efter ett tag när jag inte fick igenom det jag ville satte jag på gramanen. Det gick inge bättre det. Jag kunde ju dra huvet dit jag ville men istället for hon omkring ännu mer så fort jag gav nån eftergift.
Slutade med att jag hoppade av igen och tränsade om till det vanliga tränset för på det satt pelhamet som jag brukar ha på Diego när vi hoppar. Då var hon bitvis skitsur och rallybackade men hon gav med sig och travade riktigt fint sen med ett och annat försök att komma undan. Skam den som ger sig! Inte för att jag är rödhårig men jag är typ lika envis som den lilla söta fuxmärren ;)

Hoppning med Droppen

I går var det hoppträning för Ragna. Droppen var lika samarbetsvillig som på dressyrträningen dagen innan, fast ännu lite värre för nu vägrade hon ställa igenom ens i skritten. Kanske berodde på lite träningsvärk för vi bråkade ju en del i måndags... Jag vet inte.
Jag red med Micklemtränset och Baucherbettet. Då funkade det inte att sätta på bettclipsen eftersom man sätter dem där "pinnen" sitter... I alla fall så blev ju det här ett väldigt milt alternativ och Droppen var väldigt stark. Ragna tyckte att jag kanske skulle prova att rida med ett skarpare bett eller graman för komma till bättre arbete. Jag får prova det.
När vi började hoppa gick det bättre. Dock fick vi inte det riktiga flytet utan hon la in nåt travsteg här och där och ibland vet jag inte ens vilken gångart vi hade. Vi red på en diagonal mot ett vanligt räcke i denna "onämnbara gångart" och då hittade väl varken hon eller jag nåt avstånd och hon la in en nit. Tog det igen i galopp och då hoppa hon. Överlag så var hon stark och jag kunde hänga lite i munnen på henne hela tiden och hålla om med benen. Det verkar vara det hon gillar mest. Så mkt inramning som möjligt. Travstegen då och då behöver ju inte vara en nackdel för det är liksom hennes sätt att komma rätt på hindren. Jag känner mig dock lite osäker och har svårt att hitta känslan. När hindren blir över 90 blir jag själv lite tveksam och det smittar ju såklart av sig. Jag ska hoppa lite mer serier och få tillbaka flytet och känslan.
Nu när jag hoppar Diego så mkt så är det svårt att ställa om sig till "Droppen-takt" igen. Vi får träna mera helt enkelt :)